Jimmy Page och hans lattjolajbanlåda

Vad vet du egentligen om Jimmy Page, geniet bakom Led Zeppelin, det enormt stilbildande och ett av världens absolut största rockband? Ja, jag håller på och läser ett manus åt ett större bokförlag om bandet i alla fall. Och herregud vad jag får reda på saker som jag icke visste om. Eller visste jag? Många saker och legender har man ju hört från hårdrockens dekandenta värld och rykten kring satan med mera.

Men visste du att Jimmy Page alltid hade en väska med piskor och handbojor med sig när han reste över världen och träffade groupies? Nej, inte jag heller. En hel del skrivs även om Pages besatthet av Aleister Crowley. Mycket, mycket intressant. Bra skit.

Boken kommer ut i Sverige nästa år.

Roman Polanski vill rentvå sig i USA

Den polskfödde regissören/skådespelaren Roman Polanski har upplevt rätt heavy shit i sitt liv måste man säga. Föräldrarna försvann i nazisternas utrensningar när han var barn och själv växte han upp i de polska gettona under denna tid. Han tog sig sen vidare i livet och visade sig ha en stor artistisk talang som filmskapare och slog igenom monumentalt med Rosemarys baby och Repulsion. Han flyttade till USA och Sharon Tate, hans gravida fru vid tillfället blir plötsligt mördad av en anhängare till Charles Manson. Ett mycket bestialiskt och fruktansvärt mord där mördaren skar ut fostret i hopp att själv bli moder. Tate dog givetvis.

Senare fälls Polanski för sexuellt övergrepp på en 13-åring, ett åtal som står sig fortfarande och Polanski har sedan dess inte fått återvända till USA. Men nu vill han rentvå sitt namn.

Det står i Dagens Nyheter i dag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=806601

Jag har för övrigt intervjuat herr Polanski. Och skrivit en uppsats i filmvetenskap om Repulsion. Det var något år innan Pianisten kom. Roman talade då om att han funderade på att göra en film som rörde vid hans upplevelser under kriget och som barn. Frågan är när han orkar göra en film om Tate? Men det är nog för jobbigt för honom, kan jag tänka mig.

25 000 sålda biljetter

I år blev Peace & Love Sveriges andra största festival. Bara Sweden Rock är större nu. Roky Erickson, Kent, Thåström, The Hives, Cansei De Ser Sexy, Håkan Hellström, Markus Krunegård, Woven Hand, Jim White, Manu Chao, Sex Pistols, WASP och Mando Diao var några av de cirka 120 artisterna.

Jag gjorde visst några hundra mediegenomslag under festivalen också. Bland annat i DN, Expressen och Aftonbladet.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=797256

http://www.gt.se/noje/fredag/1.1213826/festivalen-ger-sig-ut-i-varlen

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article2773567.ab?

Om nån vecka drar jag till Göteborg och Way Out West för att kika på Sigur Ros, The National och Yeasayer. Tillsammans med Micke och Peter. Det blir finfint. Göteborg är en fin stad och WOW verkar skoj.

Rockweekend och Mohed

Oförutsedda grejer. Det är grejer det. Åkte till en kompis nyinköpta lantställe i onsdags för att chilla. Det ligger i Hälsingland och heter Mohed. Typ. En riktigt liten härlig håla och en riktigt mysig kåk. Grill, lite fix på huset, fiske och avslutningsvis svängde vi förbi Rockweekend, en ny uppstickarfestival med kapacitet för cirka 10 000 personer som ägde rum i Kilafors. Massa hårdrockare där. Inte riktigt vår grej kanske men ett mysigt område för festivalen måste man säga. Och folk verkade glada. Området påminde lite om Lida friluftsområde utanför Stockholm. Där den anrika festivalen Lollipop och sedemera Fanclub arrangerades i mitten av 90-talet och där jag såg Tindersticks, Prodigy och Stone Roses för att nämna några. Poängterade för Waxegård att den festivalen fortfarande är det bästa jag varit på. Någonsin. Förutom Roskilde i mitten av 90-talet.

Nåja, vi åkte dock hem från Rockweekend efter 1 1/2 timme då vi ville komma hem i rimlig tid (cirka tre timmars bilfärd mot huvudstaden). Efter vägen stannade vi och fiskade lite när solen gått ner. En riktig improvisationsgrej sådär på sluttampen av semestern.

Har haft en härlig semester må jag säga. Riktigt bra.

Södra Italien - Tropea, en pärla

Sagt om Tropea:

Italienarna älskar sin fattiga kusin i söder. I åratal har de semestrat här för att njuta av stränderna, naturen och den vardagliga charmen. Nu är det svenskarnas tur att upptäcka denna nästan okända del av Italien. Möt Kalabrien, Italiens sydligaste landskap.

Kom hem imorse från Kalabrien i Södra Italien. En mycket efterlängtad vecka i ett land som jag otroligt nog aldrig tidigare varit i. Makalös stad med lugnt tempo. Och nästan bara italienare där som åkt på semester med sin familj. Bra tecken för kvalitet och en lugn tillvaro. Stället är knappast exploaterat för turismen.

Kalabrien ligger i södra Italien och ligger strax ovanför Sicillien. Tropea är en stad italienarna själva åker gärna till och folkets kunskaper i engelska är mycket dåliga. Man är helt enkelt tvungen att lära sig deras språk, vilket ju såklart är bra.

Gamla stadsdelen i Tropea, vilken vi i princip bodde i och som är själva hjärtat i området, är som direkt hämtad ur en film av Fellini eller ur Romeo och Julia. Magnifik arkitektur och makalösa egensinniga konstruktioner av hus i hisnande branta partier gör att känslan av en Tim Burtonfilm är stor i vissa sektioner av staden. Supercoolt!

Från stranden kunde man se Stromboli, vulkanön där Ingrid Bergman och Rosselini spelade in sin film på. Deras hus finns kvar också.

Vill man ha lugn och ro, otroligt bra bad, mycket pizza, goda viner, stolt befolkning som inte försöker pracka på en massa turistgrejer (förutom nasare på stränderna som går runt och säljer allt möjligt, men de är inte vanliga kalabrienfolk, skulle jag tippa på).

Jag kommer möjligtvis att åka tillbaka till Kalabrien. Men det är det där att man måste flyga som är jobbigt, tycker jag. Flygresan dit var riktigt jobbig med åska, luftgropar och skit. Hemresan gick bättre. Satt bredvid en som var ännu mer flygrädd än mig, så jag tog mitt ansvar och försökte se lugn ut trots att jag nog var lika skakis som honom.

Läs mer om Kalabrien och Tropea.
http://www.expressen.se/1.84459

Riktiga dårar: Tjikatilo.

Det mesta jag brukar skriva om på denna blog är rätt harmlösa händelser. Men det finns även riktiga psykopater som ibland kommer att nämnas här för att hålla en balans och visa på att dårpippis ibland passerar gränserna och tappar kontrollen över allt och alla. Andrej Romanovitj Tjikatilo är en av dessa. Han föddes 1936 i Ukraina och fälldes för mord på 52 kvinnor och barn mellan 1978-90. Enligt utsagor led han och hans familj oerhört under Stalins styre. Under den stora ryska svälten hävdades det att han äldre bror blev mördad av grannar och uppäten. Tjikatilo hade examen från universitetet och till skillnad mot andra liknande mördare så begick han sin första mord i sen ålder.
Han var en sexualmördare utan dess like och räknas till en av historiens värsta seriemördare alla kategorier. Under sina perioder av mord och brutaliteter levde han som en vanlig familjeman med fru och barn. 1990 greps han och dömdes till döden i rättegången 1992. Under rättegången satt Tjikatilo inspärrad i en bur med stålstängsel. Två år senare avrättades han med nackskott i fängelset.
Brrr....



Läs mer: http://www.carpenoctem.tv/killers/chikatilo.html

Favorit i repris: Friggebo visar sin klockrena tajming

Birgit Friggebo var aktiv som folkpartistisk politiker på riksdagsnivå mellan 70- och 90-talet. Hon ingick i Carl Bildts regering som kulturminister 1991-94 och hade ansvar för invandrarfrågor. 1990-talet var en mycket turbulent tid i Sverige. Högervindar blåste, Lasermannen härjade fritt på gatorna och Kosovoalbaner flydde till vårt land från enorma grymheter mot sin folkgrupp i det forna Jugoslavien. Under en debatt 1992 i Folkets Hus i Rinkeby försökte statsminister Bildt och Friggebo lugna den arga och rädda folkmassan, till en majoritet bestående av svenskar med utländskt påbrå eller flyktingar. Debatten hettade till, Bildt svettades, Friggebo likaså. De kunde inte lugna massan som krävde trygghet och åtgärder för att stoppa rasismen och Lasermannen. Friggebo improviserade plötsligt genom att föreslå att de alla skulle sjunga We Shall Overcome tillsammans. Carl insåg det fullständigt absurda och skruvade mycket nervöst på sig. Tidigare hade Friggebo även kläckt ur sig "uppenbarligen finns någon tradition eller någonting annat som gör att kosovoalbaner är mer benägna att snatta och stjäla cyklar och tvätt".

Friggebo var i princip från denna dag död inom den svenska politiken på högre nivå. Även svenska politiker kan få hjärnsläpp, men det här är nog det mest "imponerande" i modern tid. Herregud...