Jimmy Page och hans lattjolajbanlåda

Vad vet du egentligen om Jimmy Page, geniet bakom Led Zeppelin, det enormt stilbildande och ett av världens absolut största rockband? Ja, jag håller på och läser ett manus åt ett större bokförlag om bandet i alla fall. Och herregud vad jag får reda på saker som jag icke visste om. Eller visste jag? Många saker och legender har man ju hört från hårdrockens dekandenta värld och rykten kring satan med mera.

Men visste du att Jimmy Page alltid hade en väska med piskor och handbojor med sig när han reste över världen och träffade groupies? Nej, inte jag heller. En hel del skrivs även om Pages besatthet av Aleister Crowley. Mycket, mycket intressant. Bra skit.

Boken kommer ut i Sverige nästa år.

Roman Polanski vill rentvå sig i USA

Den polskfödde regissören/skådespelaren Roman Polanski har upplevt rätt heavy shit i sitt liv måste man säga. Föräldrarna försvann i nazisternas utrensningar när han var barn och själv växte han upp i de polska gettona under denna tid. Han tog sig sen vidare i livet och visade sig ha en stor artistisk talang som filmskapare och slog igenom monumentalt med Rosemarys baby och Repulsion. Han flyttade till USA och Sharon Tate, hans gravida fru vid tillfället blir plötsligt mördad av en anhängare till Charles Manson. Ett mycket bestialiskt och fruktansvärt mord där mördaren skar ut fostret i hopp att själv bli moder. Tate dog givetvis.

Senare fälls Polanski för sexuellt övergrepp på en 13-åring, ett åtal som står sig fortfarande och Polanski har sedan dess inte fått återvända till USA. Men nu vill han rentvå sitt namn.

Det står i Dagens Nyheter i dag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=806601

Jag har för övrigt intervjuat herr Polanski. Och skrivit en uppsats i filmvetenskap om Repulsion. Det var något år innan Pianisten kom. Roman talade då om att han funderade på att göra en film som rörde vid hans upplevelser under kriget och som barn. Frågan är när han orkar göra en film om Tate? Men det är nog för jobbigt för honom, kan jag tänka mig.

25 000 sålda biljetter

I år blev Peace & Love Sveriges andra största festival. Bara Sweden Rock är större nu. Roky Erickson, Kent, Thåström, The Hives, Cansei De Ser Sexy, Håkan Hellström, Markus Krunegård, Woven Hand, Jim White, Manu Chao, Sex Pistols, WASP och Mando Diao var några av de cirka 120 artisterna.

Jag gjorde visst några hundra mediegenomslag under festivalen också. Bland annat i DN, Expressen och Aftonbladet.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=797256

http://www.gt.se/noje/fredag/1.1213826/festivalen-ger-sig-ut-i-varlen

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/festivalsommar2008/article2773567.ab?

Om nån vecka drar jag till Göteborg och Way Out West för att kika på Sigur Ros, The National och Yeasayer. Tillsammans med Micke och Peter. Det blir finfint. Göteborg är en fin stad och WOW verkar skoj.

Rockweekend och Mohed

Oförutsedda grejer. Det är grejer det. Åkte till en kompis nyinköpta lantställe i onsdags för att chilla. Det ligger i Hälsingland och heter Mohed. Typ. En riktigt liten härlig håla och en riktigt mysig kåk. Grill, lite fix på huset, fiske och avslutningsvis svängde vi förbi Rockweekend, en ny uppstickarfestival med kapacitet för cirka 10 000 personer som ägde rum i Kilafors. Massa hårdrockare där. Inte riktigt vår grej kanske men ett mysigt område för festivalen måste man säga. Och folk verkade glada. Området påminde lite om Lida friluftsområde utanför Stockholm. Där den anrika festivalen Lollipop och sedemera Fanclub arrangerades i mitten av 90-talet och där jag såg Tindersticks, Prodigy och Stone Roses för att nämna några. Poängterade för Waxegård att den festivalen fortfarande är det bästa jag varit på. Någonsin. Förutom Roskilde i mitten av 90-talet.

Nåja, vi åkte dock hem från Rockweekend efter 1 1/2 timme då vi ville komma hem i rimlig tid (cirka tre timmars bilfärd mot huvudstaden). Efter vägen stannade vi och fiskade lite när solen gått ner. En riktig improvisationsgrej sådär på sluttampen av semestern.

Har haft en härlig semester må jag säga. Riktigt bra.

Södra Italien - Tropea, en pärla

Sagt om Tropea:

Italienarna älskar sin fattiga kusin i söder. I åratal har de semestrat här för att njuta av stränderna, naturen och den vardagliga charmen. Nu är det svenskarnas tur att upptäcka denna nästan okända del av Italien. Möt Kalabrien, Italiens sydligaste landskap.

Kom hem imorse från Kalabrien i Södra Italien. En mycket efterlängtad vecka i ett land som jag otroligt nog aldrig tidigare varit i. Makalös stad med lugnt tempo. Och nästan bara italienare där som åkt på semester med sin familj. Bra tecken för kvalitet och en lugn tillvaro. Stället är knappast exploaterat för turismen.

Kalabrien ligger i södra Italien och ligger strax ovanför Sicillien. Tropea är en stad italienarna själva åker gärna till och folkets kunskaper i engelska är mycket dåliga. Man är helt enkelt tvungen att lära sig deras språk, vilket ju såklart är bra.

Gamla stadsdelen i Tropea, vilken vi i princip bodde i och som är själva hjärtat i området, är som direkt hämtad ur en film av Fellini eller ur Romeo och Julia. Magnifik arkitektur och makalösa egensinniga konstruktioner av hus i hisnande branta partier gör att känslan av en Tim Burtonfilm är stor i vissa sektioner av staden. Supercoolt!

Från stranden kunde man se Stromboli, vulkanön där Ingrid Bergman och Rosselini spelade in sin film på. Deras hus finns kvar också.

Vill man ha lugn och ro, otroligt bra bad, mycket pizza, goda viner, stolt befolkning som inte försöker pracka på en massa turistgrejer (förutom nasare på stränderna som går runt och säljer allt möjligt, men de är inte vanliga kalabrienfolk, skulle jag tippa på).

Jag kommer möjligtvis att åka tillbaka till Kalabrien. Men det är det där att man måste flyga som är jobbigt, tycker jag. Flygresan dit var riktigt jobbig med åska, luftgropar och skit. Hemresan gick bättre. Satt bredvid en som var ännu mer flygrädd än mig, så jag tog mitt ansvar och försökte se lugn ut trots att jag nog var lika skakis som honom.

Läs mer om Kalabrien och Tropea.
http://www.expressen.se/1.84459