Mina perioder av viktiga band - Del 2

Slutet av 80-talet
Morrissey hade gjort storstilad entré i mitt liv. Det kändes som han talade om vad jag tänkte. Självfallet var jag tvungen att utforska The Smiths mer än vad jag tidigare gjort. De hade ju splittrats, det visste jag. Och det hände medans jag lyssnade på Depeche Mode och synt för fulla muggar. Jag lånade Strangeways, here we come på Borlänge bibliotek (CD hade nu kommit). Jag lånade massa fler skivor också. Det här var julen 1987, tror jag. Jag gjorde inget speciellt under jullovet utan var hemma och softade på pojkrummet. Jag hade tråkigt. Lyssnade på skivorna om och om igen. Plötsligt sa det klick! Precis som med Depeche Mode. Jag kom in i den värld som The Smiths skapade. Allt föll på sin plats. När biblioteket öppnade igen efter lovet så lånade jag alla The Smiths skivor och julaftonen tog inte slut på många år. Samtidigt började nåt annat dyka upp från Manchester. Manchesterpop. Det första banden som visade att nåt var på gång för mig var Charlatans, Happy Mondays och Stoneroses odödliga Fool´s Gold. Min dåvarande flickvän Karolina och jag tog oss till min andra konsert i Stockholm. Jag var 17 år då. Stoneroses 1990 på Fryshyset. En av de viktigaste konserterna i mitt liv från den här tiden. Depeche 1987 i Globen var minst lika viktig. Karolina introducerade mig vid den här tiden också för Kate Bush. Jag började få rejäl smak för personlig musik. Det kallas kanske alternativmusik. Parallet med allt det här så lyssnade jag dock fortfarande på viss synt såsom Laibach, Nitzer Ebb och givetvis Depeche Mode och Smiths.

Tidigt 90-tal

Under den här tiden började jag leva musik mer och mer. Mycket hände här. Jesper Heed, Festivalgeneral för Peace & Love, och jag upptäckte tillsammans många bra band. Och han introducerade mig för mycket som jag tidigare inte vetat om. Vi upptäckte Mazzy Star, PJ Harvey och Suede samtidigt. En mörk värld av musik. En naturlig övergång för i alla fall mig, som läste Kafkaböcker och hade stött på mörkret redan i Depeche, lite i Smiths och såklart i Kate Bush. När Suede kom knockades såväl jag som Jesper på en gång, trots att vi inte visste hur vi skulle uttala deras namn. Under den här perioden började jag också min första period av att spela musik själv i bandet The Valeries och Suede satte standarden för våra kläder. Vid den här tiden åkte jag och Jesper också för första gången på Roskildefestivalen. Det skulle bli 8 gånger till. Jag fick se PJ Harvey, Nick Cave och många andra magnifika konsertupplevelser.

Jag startade även bandet Warehouse med Mattias, Martin och Sara. Lollipofestivalen var enormt skoj och där såg jag bra band som Pulp, Tindersticks, Prodigy och annat som jag inte minns idag. Tyvärr såg jag Stoneroses storstilade comeback där också och har nog aldrig varit så besviken som då på ett band.

På Vattenfestivalen i Stockholm såg jag Portishead. En av de konserter som jag fortfarande håller som en av de bästa jag sett. På samma festival fick jag också ynnesten att se J Mascis byta gitarr efter varje låt. Och Sonic Youth drog igång så tiden stod still.

Sent 90-tal

Jag flyttade till Stockholm 1996 för att läsa film efter en kort period på universitetet i Uppsala där jag läste litteraturvetenskap. Tiden i Stockholm blev en uppenbarelse och jag såg konserter, gick på klubbar, intervjuade favoritartister och levde musik i många år. En tid full av sökande och äventyr. Jag startade ett nytt band med Rickard, en ny kompis från Uppsala. Jag levde fortfarande musik. Och åkte på Roskildefestivalen och såg bland annat Bob Dylan för första gången. En av de klart sämsta konserter jag sett. Samtidigt är det här en period när musiken inte längre förklarar allt för mig. Jag börjar tröttna på livsstilen och vill skapa mer själv, något jag under ett antal år in på 2000-talet kom att göra med de fantastiska kollegorna i Spider & I.

2000-tal fram till idag

I början av 2000-talet upptäckte jag Bright Eyes, Ladytron och annat smått och gott.

Sedan många år tillbaka har jag slutat hänga på klubbar och konserter. Men mitt musikintresse är fortfarande stort, även fast jag inte behöver prata musik med andra längre. Jag njuter hellre själv och klarar mig utan livsstilen som jag levde förr. Band som jag idag gillar är Arcade Fire, Patrick Wolf, CSS och mycket annat. Musik är viktigt för mig, men inte en tillstymmelse till så viktigt som det var förr, då det i princip var på liv eller död. Och att definera mig själv genom vilka band jag lyssnar på har jag växt ifrån för länge sedan.