För någon vecka sedan så hamnade jag i ett sällskap på en förfest där vi började tala om sjuka möten med "kändisar". Vi bestämde att tävla i dessa historier. Jag visste att jag satt med en trumfkort till historia men väntade in rätt tillfälle. Underhållande och skojiga var de andras berättelser men när tiden var mogen så dunkade jag in ett av mina bisarraste möten med någon någonsin. Scenario: Roskilde festivalen 1996. Jag var på backstageområdet. Det var en mörk afton och jag var bra full som sig bör. Behövde pinka. Ställde mig i mot ett plank nånstans i dunklet. Plötsligt blev jag blöt på benet. Jag tänkte: "Men inte fan kan jag väl vara så full att jag står och pinkar på mitt eget ben?". Den tanken stämde. När jag tittade bredvid mig så stod det en till bredvid mig och pinkade. På mitt ben! Det var mörkt, jag såg inte vem det var, men jag såg att det var en mycket berusad person. Jag blev förbannad och tänkte säga till men precis då såg jag att det var Nick Cave. En mycket berusad och vinglande Nick Cave. Jag blev snopen och tyst. Vad göra, tänkte jag? Efter en stunds lulliga tankar så valde jag att pinka tillbaka på hans ben. I smyg. Han märkte det inte och gick sedan därifrån. Inte illa pinkat, tyckte de andra på förfesten, och erkände sig villigt besegrade i tävlingen.
No comments:
Post a Comment