Idag är första dagen som det slår mig att dagarna blivit längre igen. Har haft mitt fokus på jobb och tentor sista veckorna och knappt hängt med i saker runt omkring mig. Har varit lite isolerad från omvärlden helt enkelt. Ironiskt arbetar jag iof med Omvärldsanalys så jag får väl kanske min dos av omvärld i alla fall. Men då mest i form av politik, bilmärken och opionsbildning. Och jag måste nog säga att Anders Borg imponerat en del på mig genom att inte sänka överskottsmålet i statsbudgeten. Verkligen otippat av en högerregering att inte göra det. Att urholka facket är dock väldigt tippat.
En annan sak som slagit mig är hur geniala Arcade Fire verkligen är. Nya skivan "Neon bible" har gått varm på väg till arbete och till JMK. Transportsträckorna har blivit kortare mentalt. Trist att jag missade att köpa biljett till deras kommande konsert i Stockholm snart. Har aldrig sett dom live.
Mitt musikintresse har alltid varit stort, mitt första minne när jag blev trollbunden av musik var Hot Butters "Popcorn", en stor hit i Sverige 1972, året då jag föddes. Pappa brukade spela den låten när jag var liten då vi åkte i vår skraltiga Ford Taunus. Den låten var nog en direkt anledning till att jag senare blev s.k. syntare i mina tonår och såg Depeche Mode live första gången 1986 i Globen. Mäktig upplevelse. Andra mäktiga upplevelser live har varit PJ Harvey 1995, Stone Roses 1990 och Portishead nån gång runt 1998. Genom åren måste jag varit på hundratals konserter. Rätt sjukt egentligen hur mycket tid och pengar jag lagt ner på upplevelse. Men det har varit värt varje öre.
Numera är jag inte ute i svängen lika mycket. Har väl blivit "vuxen" helt enkelt. Och framförallt mer fokuserad på att umgås kvalitetsmässigt med vännerna istället för att stå tysta och se en konsert tillsammans. Tiden finns ju inte alls i mina kretsar längre. Såg nyligen i ett Filip och Fredrik Grattis världen-avsnitt när de var i Tallinn.
De träffade en estländsk tjej som bott i Stockholm i några år men som skulle flytta tillbaka till Estland för hon tyckte att det fanns mer tid där att umgås med folk. Eller rättare sagt, folk tog sig tid att umgås. I Stockholm måste man planera, ibland veckor i förväg, för att få träffa folk. Det ligger verkligen nåt i det där. Sjukt.
En annan sak som slagit mig är hur geniala Arcade Fire verkligen är. Nya skivan "Neon bible" har gått varm på väg till arbete och till JMK. Transportsträckorna har blivit kortare mentalt. Trist att jag missade att köpa biljett till deras kommande konsert i Stockholm snart. Har aldrig sett dom live.
Mitt musikintresse har alltid varit stort, mitt första minne när jag blev trollbunden av musik var Hot Butters "Popcorn", en stor hit i Sverige 1972, året då jag föddes. Pappa brukade spela den låten när jag var liten då vi åkte i vår skraltiga Ford Taunus. Den låten var nog en direkt anledning till att jag senare blev s.k. syntare i mina tonår och såg Depeche Mode live första gången 1986 i Globen. Mäktig upplevelse. Andra mäktiga upplevelser live har varit PJ Harvey 1995, Stone Roses 1990 och Portishead nån gång runt 1998. Genom åren måste jag varit på hundratals konserter. Rätt sjukt egentligen hur mycket tid och pengar jag lagt ner på upplevelse. Men det har varit värt varje öre.
Numera är jag inte ute i svängen lika mycket. Har väl blivit "vuxen" helt enkelt. Och framförallt mer fokuserad på att umgås kvalitetsmässigt med vännerna istället för att stå tysta och se en konsert tillsammans. Tiden finns ju inte alls i mina kretsar längre. Såg nyligen i ett Filip och Fredrik Grattis världen-avsnitt när de var i Tallinn.
De träffade en estländsk tjej som bott i Stockholm i några år men som skulle flytta tillbaka till Estland för hon tyckte att det fanns mer tid där att umgås med folk. Eller rättare sagt, folk tog sig tid att umgås. I Stockholm måste man planera, ibland veckor i förväg, för att få träffa folk. Det ligger verkligen nåt i det där. Sjukt.
No comments:
Post a Comment